Bin och Humlor i Snösätra

Jag älskar blommor. Att fota blommor, titta på blommor och omge mig med blommor. När man kryper omkring där bland buskarna för att få den där perfekta bilden på blommorna så upptäcker man ju allt möjligt spännande som går att fota. Humlor och bin tex och då kan man ju följa det spåret och helt enkelt byta fokus.

Om man kan prata om humlor med karaktär så är det nog det jag försöker fånga på mina bilder. Jag eftersträvar ett djup och att skapa en känsla hos betraktaren. Allra roligast är naturligtvis att fånga humlorna och bina när de flyger. Det är en kul utmaning att fånga ljuset, vinkeln, och rörelsen i en perfekt avvägd harmoni. Dessutom är de ju så söta med sina små spröt och vingarna som skimrar i den sena eftermiddagens motljus.

De här bilderna är tagna i Snösätra norra koloniområde i Rågsved. Har ni inte varit där kan jag verkligen rekommendera ett besök! Det är en otroligt vacker och underbar oas bara ett stenkast från tågspåren där x-2000 dundrar fram i expressfart på sin väg genom landet.

Den 27:e augusti 2016 har de "öppet hus" för allmänheten. Gör en utflykt och köp med er en burk nyslungad honung hem. Det är utöver en ren njutningsfull dagsutflykt en investering i mänskligheten på både kort och lång sikt, eftersom mänskligheten inte överlever utan dessa outtröttliga gratisarbetare.

http://www.snosatranorra.se// klicka på länken så kan ni läsa mer om Snösätra.. Jag har ingen fungerande hemsida ännu så om ni vill läsa mer om mig så kan ni besöka min andra blogg på adressen: www.myckeavallt.blogspot.com.

Vallmo

Det är ju nåt särskilt med Vallmoblommor. Jag gillar att de skira så att solen kan lysa igenom, jag gillar också att de är så o-perfekta (om det nu finns ett sånt ord).

Mer naturfoto

Naturfoto behöver ju inte vara vackra blommor i solnedgång. Det kan ju också vara stilistiska bilder. Den översta bilden är samma bild i två versioner. Jag kunde helt enskelt inte bestämma mig för vilken som var bäst. Jag Photoshoppar inte ihop mina bilder utan jag söker efter det som finns. Jag låg mitt i en djungel av hundkex som jag fotade underifrån när jag plötsligt såg strecket i bilden som är övert. Det är en elkabel! uppe i luften fanns det en elkabel som på ett perfekt sätt kunde rama in min bild och bara höja kvalitén ett snäpp! 

Den undre är Kråkvicker. Ni vet de där fina lila blommorna. Jag isolerade en reva och fotade i motljus, sen gjorde jag om den till svartvitt i datorn. Jag gillar båda supermycket!

Blommor vid Hellasgården

Häromdagen gjorde jag en fotoutflykt med två fotovänner. Vi åkte till Hellasgården i Nacka och skulle fota långa tider med stativ, men det var tråkigt eftersom solnen nästan gått ner och det var absolut vindstilla. Då kan man ju fota på en kortare tid och få fina bilder som ser likadana ut ändå. Så vi bytte till blommor istället. Jag älskar blommor. Att fota dem är jättekul, men eftersom jag vill ha lite nyskapande bilder gäller det att tänka till.

Motljus är alltid snyggt. Ett citat från min pappa som jag följt många gånger. Även en annan fotovän som är duktig naturfotograf har tipsat mig om motljus. Det passar dessutom perfekt när det inte är så starkt ljus.

Jag har givit mig själv utmaningen att plåta mycket siluetter den här sommaren, så ni lär få se mer siluettbilder:-)

Tulpanfrossa!

Jag älskar tulpaner!
Jag älskar mångfalden av sorter och hur de växer, slår ut och sen vissnar. Det finns alltid en spännande utmaning i att skildra något oerhört vardagligt på ett sätt som gör att det känns vackert och inspirerande att titta på på bild.

För mig är det viktigt att bilden är balanserad på ett sätt som gör att man kan titta länge utan att tröttna och att man kan följa linjerna i bilden på ett sätt som känns vilsamt för ögat. Ljuset är jätteviktigt. Mina tulpaner som jag har fotat står hemma på mitt vardagsrumsbord och ljuset föll så vackert in genom altandörrens fönster.

Vädret ute spelade stor roll den här gången. Det var helt igengrått kompakt molnigt ute ena dagen och sol den andra dagen. Molnen gav ett väldigt mjukt ljus inne, dvs ett ljus som inte ger några skarpa kontraster utan ger ett jämt ljus över hela blomman, solen gav ett vackert motljus.

Nu har dessa tulpaner vissnat så mycket att det är dags att köpa nya att fota!

Jakten på ljuset

Ljuset. Det handlar alltid om ljuset, iallafall om man är fotograf, som jag. Fotografi är min passion och mitt driv, och vad ärdå en bättre avkoppling en söndag i november än att ge sig ut för att fånga det sista av en blek novembersols strålar. 

Faktum är att ljuset blir så mycket vackrare när solen precis är på väg upp eller ner, än mitt på dagen. 

Jag och mina kompisar promenerade mot Flatenbadet, som ligger precis på gränsen mellan Älta och Skarpnäck. När vi kom en bit på vägen såg jag dessa fantastiska nyponbusekar i sitt vackra motljus/släpljus. 

Upp med kameran och börja plåta. 

En två, många bilder. 

Motljus. Jag lade solen utanför bild.

Motljus 

Släpljus

Här har jag fotat nyponen lite underifrån så att solen precis träffar undersidan på nyponen och ger  den vackra tredimensionella känslan.

Glassplitter. Allt blir vackert i rätt ljus

Glassplitter. På en parkering. Vem skulle ens komma påtanken att det skulle kunna vara vackert på bild? Det är just det som är själva grejen tycker jag. Att fånga det på bild som man först inte alls tror kan bli vackert. Det ligger liksom i själva utmaningen, spänningen.

Solen gick snabbt ner. På vägen gav den alla växter och träd ett magiskt röd färg. Här fotade jag en björk rakt upp i kronan.

En sandstenskreva, som solen färgar extra röd. Det är järnoxid som ger berget sin röda färg. Med rätt utsnitt (del av objektet man fotograferar) och rätt ljus kan det bli så här vackert. 

Jakten på ljuset blev alltmer desperat varteftersom solen sjönk ner bakom horisonten. Jag fick chansa lite på motiven. 

Visst är den här bilden otroligt läcker! Solen står så lågt så lågt att det var de sista självande minutrarna innan det skulle bli helt svart. Då gäller det att se vart det fortfarande finns ljus på motiv som kan bli spännande och vackra på bild. Här är det barr i mossan som ledder mina tankar till de sista spretande hårstråna på ett huvud...

Det här är en del av en tallstam. Solen träffade precis bara den här fläcken. Det gröna är koda. Jag har förstärkt färgerna och kontrasten en aning i redigeringen. 

Flatenstranden med hopptornet. 

Flatenbadet

Siluetter är vansinnigt spännande att fota. Särskilt som här när ljuset är en nedgående sol och det nästan är mörkt. 

Ett vackert semisiluettporträtt på min kompis Ann. 

Det här var bland de sista bilderna vi kunde ta innan det blev helt mörkt. Helt otroligt vackert! Det bästa är att det finns så oändligt många fler motiv som bara väntar på rätt ljus för att hamna i min kamera och sen komma ut här på bloggen!

Leo och Tom

Leo Constantinides- Gustafson

Tom Svanberg

De här bilderna tog jag på Valborgsmässoafton, nu blir de en bra fortsättning på mina gnistbilder. Det är samma vackra röda ljus som kommer från elden.

Tom har jag plåtat lite underifrån och därmed får han ett ganska kraftigt motljus i ansiktet. Det är precis på gränsen till för mörkt men tack vare eldens sken får man en stark känsla av vart bilderna är tagna trots att vi inte ser själva elden. 

Jag gillar eld-känslan i båda bilderna.