Jakten på ljuset

Ljuset. Det handlar alltid om ljuset, iallafall om man är fotograf, som jag. Fotografi är min passion och mitt driv, och vad ärdå en bättre avkoppling en söndag i november än att ge sig ut för att fånga det sista av en blek novembersols strålar. 

Faktum är att ljuset blir så mycket vackrare när solen precis är på väg upp eller ner, än mitt på dagen. 

Jag och mina kompisar promenerade mot Flatenbadet, som ligger precis på gränsen mellan Älta och Skarpnäck. När vi kom en bit på vägen såg jag dessa fantastiska nyponbusekar i sitt vackra motljus/släpljus. 

Upp med kameran och börja plåta. 

En två, många bilder. 

Motljus. Jag lade solen utanför bild.

Motljus 

Släpljus

Här har jag fotat nyponen lite underifrån så att solen precis träffar undersidan på nyponen och ger  den vackra tredimensionella känslan.

Glassplitter. Allt blir vackert i rätt ljus

Glassplitter. På en parkering. Vem skulle ens komma påtanken att det skulle kunna vara vackert på bild? Det är just det som är själva grejen tycker jag. Att fånga det på bild som man först inte alls tror kan bli vackert. Det ligger liksom i själva utmaningen, spänningen.

Solen gick snabbt ner. På vägen gav den alla växter och träd ett magiskt röd färg. Här fotade jag en björk rakt upp i kronan.

En sandstenskreva, som solen färgar extra röd. Det är järnoxid som ger berget sin röda färg. Med rätt utsnitt (del av objektet man fotograferar) och rätt ljus kan det bli så här vackert. 

Jakten på ljuset blev alltmer desperat varteftersom solen sjönk ner bakom horisonten. Jag fick chansa lite på motiven. 

Visst är den här bilden otroligt läcker! Solen står så lågt så lågt att det var de sista självande minutrarna innan det skulle bli helt svart. Då gäller det att se vart det fortfarande finns ljus på motiv som kan bli spännande och vackra på bild. Här är det barr i mossan som ledder mina tankar till de sista spretande hårstråna på ett huvud...

Det här är en del av en tallstam. Solen träffade precis bara den här fläcken. Det gröna är koda. Jag har förstärkt färgerna och kontrasten en aning i redigeringen. 

Flatenstranden med hopptornet. 

Flatenbadet

Siluetter är vansinnigt spännande att fota. Särskilt som här när ljuset är en nedgående sol och det nästan är mörkt. 

Ett vackert semisiluettporträtt på min kompis Ann. 

Det här var bland de sista bilderna vi kunde ta innan det blev helt mörkt. Helt otroligt vackert! Det bästa är att det finns så oändligt många fler motiv som bara väntar på rätt ljus för att hamna i min kamera och sen komma ut här på bloggen!