Ellen är ju min underbara, älskade, fantastiska lilla systerdotter. Hon har fyllt 3år nu och är en väldigt bestämd liten dam. Nu när hon har blivit äldre måste man ju jobba på lite andra sätt för att det inte ska låsa sig. Om hon inte vill bli fotad vill hon ju inte.
Jag älskar ju barn, älskar att vara nära dem. Kanske inte just att leka med dem men att vara nära...
När jag fotar baran är jag nära, så nära jag kan. Jag är en deltagare i det de gör fast ändå en betraktare genom kameran. När jag skulle fota Ellen senast började vi leka med kameran. Hon kom jätte, jättenära, och jag skojade med henne och sade - Men Ellen vad hände nu? Nu kom du ju jätte, jättenära! Samtidigt plåtade jag järnet. Ellen skrattade så hon kiknade!!!
Sen när hon pausade och tittade på filmen passade jag på att ta den "vinnande bilden".
De andra två bilderna var för mörka och är tagna på alldeles för lång tid, men jag valde att lägga ut dem här ändå.
Det är samma sätt jag använder om jag plåtar andra barn. Vill de inte bli plåtade kanske de vill fota mig först, eller fota sina kompisar med kameran. Jag har kameran med mig på jobbet som förskollärare nästan jämt men det händer sällan något om man ger barnen förtroende att använda kameran -om jag är med.
Barn är underbara och imorgon blir det nog nya bilder. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar