Speglingar

De här bilderna är speglingar i vattnet utanför Djurgården i Stockholm. Just nu är jag väldigt inne på speglingar. Jag fotar bilderna och går sen hem och fixar till dem i datorn. Jag drar upp mättnaden i bilderna och även mellantonskontrasten. Sen justerar jag lite svärta och lite övrig kontrast.
Jag tycker att bilderna blev superhäftiga och de påminner mig om oljemålningar.

adressen till fototrissen är: www.fototriss.blogspot.com

Matisse har ordet igen.

Hej på er allihop. Nu har jag fått låna lite utrymme här på min mattes blogg. Jag har varit på landet över sommaren. Sjukt skönt att slippa alla jobbiga inkräktare på mitt revir. Här har jag bara sällskap av div hästar som går på gården. Jag jagar allt möjligt här. Allt som jag kan springa ikapp. Matte är inte överförtjust när jag fångar harpaltar eller fåglar, men jag har bett henne att tagga ner. Det finns ju så många. Annars fångar jag mycket sorkar, eller möss. Då får jag beröm, det tycker min matte är bra.
Fast det inte finns några andra katter på landet så måste jag ändå vara på min vakt. Jag måste tänka på min säkerhet. Det finns varg i området, men de har jag inte träffat ännu.

De här bilderna tog matte på mig, jag gillar dem. Jag tycker jag ser fräsch ut för min ålder. Jag är ju 17år, och vissa små hälsoproblem har smugit sig på. Jag gillar inte riktigt att min mage hänger så mycket på bilderna. När jag kommer hem ska jag undersöka möjligheterna för att fixa till det där hänget på nåt enkelt sätt. Jag orkar inte göra nåt större ingrepp. Förra året var jag tvungen att operera min urinblåsa eftersom jag hade nåt där som skulle tas bort. Efteråt tvingade matte mig att ha nån fånig tratt runt huvudet. Det var hemskt, så den var jag tvungen att knöla av mig så fort det gick.

Snart kommer jag hem till Älta igen. Det ska bli skönt att kura ihop sig i soffan när höstvindarna viner runt knuten.

Gotlandslängtan

Ser ni hur de står där; nästan provocerande vackra i all sin enkelhet. De riktigt ropar på mig att jag ska komma dit och fotografera mer, mera, mera! Jag var på Gotland förra sommaren med min familj. Vi var i Bunge på norra Gotland i en vecka. Jag kom hem med hundratals vackra bilder. Hur ska jag kunna välja? Det är mitt eviga dilemma. Hur ska jag sortera mina bilder så att jag kan presentera dem?  Det är nog lite som att skriva en bok i flera kapitel tänker jag. Fast det här med bilderna är ju så mycket enklare. ;-)

Gotland, särskilt norra Gotland (tror jag) har ett alldeles speciellt ljus. Det är som att vara utomlands, fast man är kvar i samma land. och vart man än vänder sig så står Vallmoblommorna där i all sin prakt. Det är bara att håva in; bilderna alltså.

De står där, så tätt omslingrande som ett älskande par. Den ena lite äldre och mer erfaren än den andra. Som att den ena vill skydda den andra från livets hårdheter. De existerar inte just där, just då, i den Gotländska sommarens solljus. 

Det här är en av mina favoriter. 

Kanske undrar ni hur jag tänker när jag lägger upp två bilder med så helt olika sorters ljus samtidigt? Den första är ju tagen i skymningen och den andra i ett mer sent eftermiddagsljus. 

Det är just det som det är det kluriga. Sorteringen. Just nu valde jag att sortera efter vallmoblommorna, för jag tycker ändå de hör ihop. De är så fantastiskt vackra! 

Ändå fler Vallmoblommor, nu i ett ytterligare annat ljus. Molnigt, ganska platt, men ändå så vackert! 

Visst vill man släppa allt man har för händer och åka dit just nu! 

 De växer ju överallt Vallmoblommorna. Förr ansågs de bringa tur om de växte i fälten. Kanske är det så fortfarande? De bringar i allafall skönhet till landskapet där de står på åkrar och i vägkanter.

Ellen leker på min gård

Ellen, denna ljuvliga lilla människa. Min älskade lilla systerdotter. Här är hon i svartvitt. Jag brukar inte normalt lägga ut bilder i svartvitt, men jag tänkte variera mig lite.
Jag älskar att fotografera barn. Farten fläkten och att det väldigt sällan går att styra "modellen" det är liksom bara att haka på. Med en lyckad kombination av tur och skicklighet så blir det så här fint.

Blåsippor

Alla vet ju hur en blåsippa ser ut. Många vill fånga de vackra små sipporna som med sina sköra stjälkar sticker upp sina knoppar ur jorden tidigt, tidigt på våren.

Jag utmanade mig själv att fota Blåsipporna på ett sätt som sticker ut lite. Som får mig att känna "the wow factor" framför datorn, lite mer konstnärligt.

Jag fotade mina blåsippor underifrån, överifrån, från sidan, i motljus, sidoljus, i moln och sol.  Jag kröp på mage runt i skogen och letade efter blommor att fotografera. Jag har ett macroobjektiv, 105mm i fullformat, och jag använde en stor bländare, typ 2,8- 3,2. Ett inslag av experimenterande finns ju också med i bilden; fota utvärdera, fota utvärdera, aha blev det såhär, då kan jag pröva på ett liknande sätt för att få andra effekter...

Det jag som gör en bild harmonisk är skärpan, som måste ligga på rätt ställe, bakrunden måste vara harmonisk, ljuset precis rätt, linjerna måste bli bra, bilden ska vara vacker att titta på... Komihåg att en blåsippa ju är max 5cm hög. Det är det som gör det så roligt! Allt det där ska klaffa i ögonblicket jag trycker på knappen.  I ärlighetens namn ska väl erkännas att en och annan blomma blev mosad under mina äventyr där i skogsbacken, men jag hoppas att de repar sig.

Det ska också tilläggas att jag inte "photoshoppar" mina bilder. Knappt ens alls. Jag föredrar att sätta bilden i kameran.

Såhär blev det.

Bar Brasil Carnaval 2014

Nu var det återigen dags för Bar Brasils årliga Carneval. Jag är sjukskriven just för utmattningsdepression. Jag valde iallafall att gå den här kvällen eftersom jag får göra det jag älskar mest- dvs fotografera.

I år var det sjukt mycket folk! Carnevalen firade 20år och många ville vara med och fira, så många att Johan som driver Bar Brasil var tvungen att skjuta fram "öppningen" av Carnevalen 40! minuter för att alla skulle hinna in.

Jag älskar Samba och att fota de skickliga dansöserna och dansarna. Iår var jag inte riktigt på topp och jag tycker att det märktes när jag kom hem. Av 1000bilder var det några få som var riktigt bra.

Jag valde att fota med lång tid och blixt för att få till rörelsen i bilderna. SVÅRT!!! Blixtljus avtar snabbt och träffar det som står närmast först givetvis. Jag valde att fota några från "höften",  några ovanifrån, och några när jag faktiskt tittade i sökaren.

Jag hade svårt att ta mig fram och få de där riktigt bra bilderna.

Stämningen var iallafall på topp med massor av danssugna människor och skickliga dansöser och dansare. Frågan jag ställer mig varje år är HUR de kan dansa i decimeterhöga klackar och dansa så bra som de gör! Imponerande!

 Först var det workshop, animação & moves med Gilmar Dance. Alla som ville fick dansa med! Jag vill också lära mig för det verkar så himla roligt! Det var mer som aerobics än Samba.

Sen kom Carnevalståget. Här är en av dansöserna. 

En dansös får hjälp upp på scenen. Trappan var väldigt brant.

En kvinna ur publiken.

Carnevalens drottning 2014. Hon var även drottning av Rio-karnevalen 2013!

Samspelet mellan musiken och dansöserna är givetvis jätteviktigt! 

Den här kvinnan och hennes vän hittade jag i publiken! Lika häftiga, och maffiga som de som stod på scenen! 

Den häftiga vännen! 

Jag fick kontaktuppgifter till kvinnorna så jag kan skicka bilder. 

Tyvärr förlorar alla bilder väldigt mycket i kvalitet i komprimeringen för att kunna läggas ut här vilket är väldigt tråkigt, men det allra bästa är ju givetvis att uppleva det på plats!
Jag längtar redan till nästa år- då jag förhoppningsvis har bättre koll på både måendet och tekniken!

Ellen och jag testar blixten

Ellen har fotat mig. 

Ellen har varit facinerad av blixten ända sen hon var liten. Det ÄÄÄÄRRR ju så spännande varje gång det blixtrar. Jag hämtade ellen på fsk och vi gick hem till henne och åt middag. MYYYYSSS!!! 

Jag tog fram kameran och blixten och jag började fota henne lite. Sen ville ju hon fota mig naturligtvis. Fördelen med en så pass stor och tung kamera är ju också att den inte ramlar i golvet lika lätt som en mindre kamera gör. Därför kan Ellen får testa hur mycket hon vill. 

Hon tog massor av bilder på mig, men det är ju knepigt med skärpan, de flesta blev oskarpa. Vi fick justera lite sen blev det bra. Jag "råkade" vrida på huvudet åt tvn och fick genast ett

- Nej du måste titta på mig! från Ellen. 

Vi lade upp kameran på en stol och lade fjärrkontrollerna under objektivet så att vi kunde turas om framför kameran. Hon var också väldigt tydlig med när hon ville bli fotad och inte. Därför poserar hon själv framför kameran på sista bilden. På hennes villkor. 

Jag tycker det är så viktigt att visa förtroende för barn, att de kan. Låta dem pröva, med en vuxens stöd. Ellens mamma Emma är konstnär, moster är fotograf, morfar är filmfotograf och en annan av mostrarna är också konstnär, farmor är silverkonstnär och gör jättevackra smycken. Tänk vad fantastiskt att Ellen får möta/testa på så många olika sätt att utöva sin kreativitet. 

Ellen!

Precis när inspirationen tryter och allt känns botten, när det känns som man inte kan ta några spännande bilder längre... DÅ får man till den där bilden som gör att hoppet tänds igen. Jag lekte med mina små systerdöttrar och hade därför kameran på golvet. Därför fick jag skjuta lite "från höften". Bilden är ju suddig, "misslyckad" kan man tycka, men det är just det som gör känslan för mig. Det operfekta. Jag tar ju inga såna där perfekta barnbilder där alla tittar in i kameran och ler- helt enkelt för att de är tråkiga. Dessutom blir det tillslut en reflex så fort barnet ser en kamera så sätter de på dig ett "kameransikte". Nä det här är jag och Ellen i samma bild. :-)
Ljuset kommer från fönstret och jag hade ingen blixt.

Bara väldigt vackert!

En till bild från duschen med mina vänner. Så vansinnigt vackert!

Fine Art Nude

Det är nåt speciellt med naket, något extra spännande sensuellt och vackert. Om det också är två människor som älskar varandra blir det ju ändå vackrare.

Jag fotade mina vänner i dushen, med ett stearinljus som enda ljuskälla egentligen. Imman från vattenångan, blev som ett naturligt filter på kameralinsen, och ihop med bruset så blir det extra sensuellt och vackert.

Jag är inte så intresserad av att fotografera människor så att "allt syns". Så fruktansvärt ospännande.
Fine art nude är just en genre där man fotograferar människor nakna men där det är vackert och spännande. Det gillar jag. Ryggar också betydligt mer spännande än framsidor. Kanske att någon vänder sig om, men det behöver inte alltid vara så.

När jag fotograferar människor nakna så kommer jag ju väldigt nära, och det blir ju lätt sårbart. Jag är därför oerhört noga med att det ska kännas bra för alla som är inblandade! Respekt är ledordet!

The Moonjacks 50år!

Min pappa Dan Myhrman spelade i ett band när han var tonåring. Nu hade de återförening. 50 år har gått och de var heeeelt grymma!
Jag fotade först med blixt, men det är svårt att få till tycker jag. Blixten studsar i alla möjliga ytor och ljuset avtar snabbt, därför vred jag upp isot istället och körde utan blixt.  Jag ville också ha lite längre slutartider för att få känslan när de spelade.

1/30s, när det är så lång tid är det svårt att hålla still så jag lutade mig mot pianot som stod i studion där de spelade. 

"Classe" 

"Isse"

"Isse"

pappa Dan är basist

pappa Dan

Göran är trummis

Lägg till bildtext