På Andy's lekland med Emma och Ellen

Äntligen har de kommit till Sverige igen från Singapore, min härliga syster och min underbara systerdotter. Tyvärr bara på besök men ändå. Ellen vill givetvis göra roliga saker nu när hon är här och därför passade ju Andy's perfekt. 

Först lunchade vi i Sickla Köpkvarter medan Ellen sov middag, och sen gav vi oss i kast med alla bollar rutschkanor och spännande labyrinter. Superkul tyckte Ellen, det fanns ju massor att utforska. Jag kan dock avslöja att de där labyrinterna inte är gjorda för en vuxen människa och särskilt inte en moster med fotomani, som har en stor systemkamera med sig... ;-) 

Naturligtvis kan man ju inte låta sig hindras av en sån enkel sak som en stor kamera på ryggen, så jag gav mig i kast med alla små skrymslen och vrår och lekte massor med Ellen. Det var supermysigt och roligt. 

Nu längtar jag redan till nästa gång jag kan träffa Ellen och Emma. :-)

Skoj och mys i bollhavet

Åka rutschkana är ju jätteroligt.

Ellen testar bollkanonen

Ljusfest på Rosendal

Ljusfest just när det är som mörkast, det är bra för då känns det ju inte så mörkt plötsligt. Elden avtecknar sig så vackert mot kvällshimlen som är så djupblå att det känns som att man skulle drunkna i den. Lyktorna som hänger i träden är så fantastiskt vackra, ljusslingorna som snurrar sig kring stolpar och hus gör också sitt till för att trycka undan det där kompakta mörkret en aning.

Jag besökte ljusfesten idag med mitt fotogäng, vi började på sex och Johan och jag var de som höll ut längst. Det var så mysigt och vackert att vi inte riktigt ville slita oss. När vi hade fikat gick vi ner bland alla träden och tittade på lyktorna vi började fota varandra, och sen var vi fast i det där med att fånga ljuset. Inte så lätt när det knappt finns nåt ljus att fånga... Det blev lite vrid huvudet dit, nej, stå så här, kanske om jag gör så här... men det är ju det som är så roligt. Man blir sporrad av utmaningen att fånga det där "omöjliga" också ska det ju vara vackert..

De hade tänt eldar både ute och inne så att vi skulle kunna värma oss. Längst ner på en gräsmatta i bäckmörkret var det en stor brasa som sög in oss som en magnet. Tänk att eld har en sån dragningskraft. Den är ju både en förutsättning för liv men kan också förgöra oss ganska snabbt. Kanske är det det som fascinerar? Jag tycker att elden är så vacker, samtidigt som den kan vara skrämmande. Fast det är ju nåt alldeles speciellt att stå där i gnistregnet och känna värmen. DET är iallafall bara mysigt.

Elden är så förföriskt vacker...

Johan fångar ljuset från en av lyktorna i trädet.

Johan fångade mig på bild.

Så här vackra var lyktorna. Så enkelt, med gravljus i papperspåsar. Johan fångade det här vackra på bild.

Den stora brasan låg nere på ängen.

En gnistkvast sköt upp i luften när han som ansvarade för elden lade på mer virke.

Johan i ljuset från brasan. Vad tänker du på?

Skrämmande och vacker på en gång..

Utanför caféet var det så här vackert.

Älskade Stockholm

Idag var jag och fotade element åt Epecon som ska använda bilderna på en mässa i vår. Fantastiskt roligt att få ett sånt uppdrag! Kameran sätter mig i kontakt med så många spännande miljöer och människor som jag aldrig hade kommit i kontakt med annars. Hur kul som helst! Företaget vill ha snygga Stockholmsbilder med sina produkter i förgrunden, så idag var vi på ett kontor inne i stan.

När jag kom dit och såg den sanslöst vackra utsikten tänkte jag att jag är så fantastiskt glad över att jag är fotograf och inte ekonom tex. Tänk att ha den där sanslöst vackra utsikten utanför fönstret varje dag. Jag skulle ju inte kunna koncentrera mig en sekund. Jag skulle bara sitta och titta ut genom fönstret, och tänk den dagen man blir immun. Tar den där fina utsikten för given....

Om jag inte tittade ut genom fönstret skulle jag säkerligen hänga lite i deras supersnygga reception och prata lite med de trevliga tjejerna som jobbade där, sen skulle jag dricka massor med kaffe ur deras flotta automat, eller äta god frukt från fruktfaten som stod där.

Sån tur är var jag ju där för att fota deras vackra utsikt, och därmed kan jag också dela med mig, (solidarisk som jag är) med er som inte hade förmånen att vara där med mig idag.

Solsidan har blivit hajp!

Plötsligt har Solsidan blivit Hajp. TV-serien satte verkligen Solsidan på kartan och fångade mycket av stämningen och samhället. Jag är uppvuxen på Solsidan, i ett stort fint hus nära havet, (men jag känner mig inte särskilt hajp, fniss!)

Jag älskar havet. Det är som ett andningshål, och en ständigt levande miljö. När isen börjar lägga sig ryker havet först och sen ligger isen tjock oftast hela vintern. På sommaren handlar livet också mycket om havet för mig, solvarma klippor i skärgården en sommardag är ju helt magiska. Ibland har vi kastat med pappas spö efter gäddor men vi har mest fått sjögräs om draget alls har följt med upp...

Strömmingarna har det gått bättre med de är det ju liksom bara att dra upp och sen går vi hem och röker dem. En nyrökt strömming på en knäckemacka på altanen... Mmmm

Om man bor precis vid havet måste man ju ha en båt eller hur?! Jag har seglat optimistjolle, och jag kan ju avslöja att det är lätt att segla bort men inte så lätt att segla hem... Samma sak hände med min kompis när hon gick på surfskola, hon seglade ut med världens fart, men hur hon kom hem... hm jag tror att nån av instruktörerna fick bogsera henne..

När jag var i Norrland i somras trodde inte min kompis bror son att det verkligen ser ut som det gör på TV:n, därför kommer ni få ser mer av mina smultronställen på Solsidan!

Surfare i Erstaviken.

En man med fiskelycka- ser ni hur god gäddan ser ut? och hur vacker den är??

Erstaviken från en tomt (inte vårt hus).

Skruvat! Stockholm Pride

All kärlek är bra kärlek!

RFSU:s bil 

Stockholm Pride är fest.

Pride betyder ju stolthet, och jag är stolt kompis till mina (homosexuella) vänner. Egentligen tycker jag inte om att göra den åtskillnaden. Första artikeln i FN: s konvention om människors rättigheter lyder: 

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft 

och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Ändå går många människor och smyger med sin kärlek i rädsla för att bli nerslagna på stan eller diskriminerade i arbetslivet. Så kan vi inte ha det tycker jag. Därför är jag stolt över mina vänner som vågar visa sin kärlek till varandra öppet. Jag är också stolt över Sverige att vi jobbar för att minska diskrimineringen och förtrycket av homosexuella, både i Sverige och utomlands. 

Slutligen är jag glad och stolt över att jag inte hört om några hatbrott mot homosexuella på länge och särskilt inte under Prideveckan. 

Jag älskar att plåta porträtt!

Jag älskar att ta porträtt på människor. Det är en sån spännande utmaning att fånga en människas uttryck eller skäl om man så vill på en bild. En bild är ju en avbildning på en yta, tvådimensionell. En människa är ju knappast platt. Däremot kan en människa bli platt om man inte håller reda på ljuset. 

Jag möts ofta av ett "jag blir aldrig bra på bild" argument. Då brukar jag kontra med att JAG har inte plåtat dig. Jag VET att du kan bli bra på bild. Därför är det extra spännande att plåta människor som är en utmaning. Min kompis Ann är en sån person. Hon har ett hjärtformat ansikte med höga kindben, som visade sig vara en seriös utmaning att fånga på ett snyggt sätt, å så i år bara satt bilderna. 

Jag föredrar att fota helt vanliga människor i helt vanliga miljöer just av det skälet att det är en utmaning att fånga deras personlighet- deras skäl på på bilderna. Det var just det som jag lyckades med på bilderna på Ann. I morgon börjar jag leta efter nästa utmaning. Det ska bli jätteroligt!

Håkan Juholt talar i Nacka- Nyckelviken

Håkan Juholt

Många hade kommit för att lyssna

Min partikompis från Älta: Frida Punar

Idag var jag på Nyckelviken och lyssnade på Håkan Juholt. Han var verkligen suveränt bra! Han sade citat: Jag ser ljuset! Ni ser inte ljuset, men jag ser det, nästa valdag ser jag ljuset, och vi kommer att vinna nästa val. Det har varit kallt grått och blåsigt. Det har regnat, men jag ser ljuset där borta vid horisonten!

Precis då bröt solen fram och sken på oss tappra åhörare som stått i spöregn en bra stund innan och väntat. Även om kameran är vädertätad och regnet också är ett ljus så ÄR det roligare att plåta i solsken! Det bara är så. Här är några av mina bilder från den här dagen.

Alla bilderna är tagna i befintligt ljus bara lite tillfixade i Camera Raw och Photoshop. På sista bilden lade jag till blixt för att kompensera för det kraftiga motljuset.

Born this way!

Born this way är ju en av Lady Gagas låtar, där hon sjunger om alla människors rätt att bejaka kärleken. Jag tycker att det är ett otroligt viktigt budskap, därför hängde jag på direkt när jag blev inbjuden till det här eventet av Nikeisha Andersson, som bloggar på finest: http://finest.se/userBlog/entry.php?uid=41561&beid=1718268.

Prins Daniel sade i sitt tal på bröllopet med vår Kronprinsessa: Störst av allt är kärleken! Det tycker jag att alla människor skulle ha som motto, då skulle vi slippa hatbrott tex. Tänk att det finns människor på den här planeten som blir så provocerade av att två människor älskar varandra att de måste slå ihjäl, våldta eller och misshandla dem.

Det kan jag aldrig acceptera!

Här är några av dagens bilder.

Många människor hade samlats på Sergels torg.

Bla Regina Lund sjöng.

En liten regnbågsflagga fanns i publiken.

Nikeisha Andersson

Leo och Tom

Leo Constantinides- Gustafson

Tom Svanberg

De här bilderna tog jag på Valborgsmässoafton, nu blir de en bra fortsättning på mina gnistbilder. Det är samma vackra röda ljus som kommer från elden.

Tom har jag plåtat lite underifrån och därmed får han ett ganska kraftigt motljus i ansiktet. Det är precis på gränsen till för mörkt men tack vare eldens sken får man en stark känsla av vart bilderna är tagna trots att vi inte ser själva elden. 

Jag gillar eld-känslan i båda bilderna.

Många härliga gnistor

Lisa Nilsson

Här är min utställning.
I den lilla smedjan längst ut på Skeppsholmen går ett gäng med medelålders män och 2 kvinnor på smideskurs. Den lilla söta stugan- gul med vita knutar rymmer en fullt utrustad smedja. I ässjan värms järnet alldeles rött och slås i de mest fantastiska formationer mot städet. Ljudet - bank, bank, bank, letar sig in i huvudet genom hörselkåporna på mitt huvud. Samtal är snudd på omöjliga, men det tas igen i kaffepausen mitt i lektionen.

Stämningen är varm och hjälpsam. Jag fotar lite av alla men i slutänden var det Lisa Nilsson som hamnade på porträttet och en av männen som blev modell för bilden med handen. Det röda järnet är ett spännande motiv att fånga. Både på nära håll och på lite mer avstånd..

Jag skulle först och främst fota gnistor eftersom temat till Biskops Arnö var gnista, men när jag väl satte igång började jag se att det här rymmer så mycket mer än bara gnistor. Temat för vår slut-utställning på GFU var Riktning- eller Direction. Perfekt, jag kan ju naturligtvis använda bilderna härifrån till min slututställning också.

Efter varje tillfälle kom jag hem med hundratals bilder. Det gäller att välja och välja bort och tillslut blev det de ovanstående tre som kom med på slututställningen. Glädjande nog sålde jag porträttet till Lisas föräldrar. Det är så roligt när människor köper mina bilder och använder dem, tittar på dem och gläds åt dem. Det är ju inte meningen att de ska ligga i min dator...

Känslan av körsbärsträd

Idag passerade jag förbi körsbärsträden i Kungsan. De blommar ju väldigt kort tid så själva blomningen var i princip över. Jag funderade då över om jag kan skapa en känsla av de vackra körsbärsträden utan att träden är med på bilden. 

I höstas gjorde vi en likadan övning på min kurs där vi skulle porträttera en vän utan att vännen är med på bilden. Då jobbade jag med skuggor och idag blev det speglingar. Eftersom dagen bjöd på regn blev det  såna vackra cirklar i vattnet där trädet speglade sig... 

Jag tycker att bilderna av träden nästan är vackrare än träden.. 

Körsbärsblommor

Körsbärsträd

Fösta Maj i Stockholm

Första maj tåg med orkester.

Första Maj i Stockholm

Avslutning på Norra Bantorget

Första Maj är härlig dag för mig. Det är en dag när jag går ut på gatan och demonstrerar för ett mänskligare samhälle. Eftersom jag ju har fruktansvärt svårt att slita mig från min kamera fick den givetvis följa med även denna dag

Jag är vald till fanbärare, dvs jag bär fanan i tåget, för Ältas socialdemokratiska förening, det går inte att fota och bära fanan samtidigt, men sån tur var ville min kompis Lotta rycka in och vikariera halva sträckan så att jag kunde fota lite.

Det är sjukt svårt att fota ett tåg som man går i kan jag avslöja. Hur man än går riskerar man att snubbla på nån eller att krocka med nån annan. Det gäller att trixa och fixa lite med positioneringen så att man både får spännande bildvinklar och bra motiv.

Jag lyckades med båda delarna tycker jag, och det här är de 3 bästa från dagen. Mer om mitt politiska engagemang kan du läsa om i min andra blogg: www.sossenfransolsidan.blogspot.com.

Läskiga landskap

Hur förmedlar man en stämning i en bild? Den här gången skulle vi fota landskap så att det blev negativt hotfullt och läskigt.
Jag var i Kärrtorp hos en Sanna, och bakom hennes hur finns en skogsdunge som jag kunde utnyttja till mitt "läskiga landskaps tema". Genom att dra upp isot till 5000 och slå på den inbyggda blixten fick jag fram den effekten jag sökte. Bruset gör bilden lite suddig och blixten slår hårt på träden så att de blir som spöklika fingrar som sträcker sig efter den som nu går in i den där skogen. Plötsligt har jag fått ett genombrott tycker jag. Fotografi kan ju vara så mycket, men just att förmedla sinnesstämningar med hjälp av ljus är både svårt och roligt. Det blir en helt annan utmaning.

Landskapsfoto med picknick

Picknick med Lisa

en gammal Ek mot himlen 

Igår var jag på Vindö som ligger längst ut på Värmdö, där havet tar vid ligger Vindö. Jag var där häromdagen och gick en promenad med Ellen i barnvagnen och slogs över det fantastiskt vackra landskapet. Spännande skogspartier som möter havet i glittrande vikar.

Jag hämtade upp min kompis på vägen och så drog vi. När vi kom fram var det ju precis lagom för lunch så vi hittade en härlig skogsglänta och dukade upp vår picknick. Varmrökt lax, örtagårdssås, saffransaioli, vårprimörer, potatis, öl, tomater, sallad och tomater. Helt underbart. Sverige är ett fantastiskt land som har allemansrätt, att vi får ströva fritt i skogar och över ängar under förutsättning att vi inte förstör eller skräpar ner.

Vi skulle egentligen fota, jag har läxa i landskapsfotografi. Det blev inte så mycket tid för det men några bilder blev det. givetvis en på vår härliga picknick och t ex det här vackra trädet som jag hittade på vägen tillbaka mot bilen.

Påskkärringar

De här hm "söta" påskkärringarna ringde på min dörr idag. Isabel och Linnéa Gustafson. Mamma hade försökt ta söta porträttbilder men det blev fräna häxbilder istället. Supercoola hur som helst.