Jag älskar att plåta porträtt!

Jag älskar att ta porträtt på människor. Det är en sån spännande utmaning att fånga en människas uttryck eller skäl om man så vill på en bild. En bild är ju en avbildning på en yta, tvådimensionell. En människa är ju knappast platt. Däremot kan en människa bli platt om man inte håller reda på ljuset. 

Jag möts ofta av ett "jag blir aldrig bra på bild" argument. Då brukar jag kontra med att JAG har inte plåtat dig. Jag VET att du kan bli bra på bild. Därför är det extra spännande att plåta människor som är en utmaning. Min kompis Ann är en sån person. Hon har ett hjärtformat ansikte med höga kindben, som visade sig vara en seriös utmaning att fånga på ett snyggt sätt, å så i år bara satt bilderna. 

Jag föredrar att fota helt vanliga människor i helt vanliga miljöer just av det skälet att det är en utmaning att fånga deras personlighet- deras skäl på på bilderna. Det var just det som jag lyckades med på bilderna på Ann. I morgon börjar jag leta efter nästa utmaning. Det ska bli jätteroligt!