Blåsippor

Alla vet ju hur en blåsippa ser ut. Många vill fånga de vackra små sipporna som med sina sköra stjälkar sticker upp sina knoppar ur jorden tidigt, tidigt på våren.

Jag utmanade mig själv att fota Blåsipporna på ett sätt som sticker ut lite. Som får mig att känna "the wow factor" framför datorn, lite mer konstnärligt.

Jag fotade mina blåsippor underifrån, överifrån, från sidan, i motljus, sidoljus, i moln och sol.  Jag kröp på mage runt i skogen och letade efter blommor att fotografera. Jag har ett macroobjektiv, 105mm i fullformat, och jag använde en stor bländare, typ 2,8- 3,2. Ett inslag av experimenterande finns ju också med i bilden; fota utvärdera, fota utvärdera, aha blev det såhär, då kan jag pröva på ett liknande sätt för att få andra effekter...

Det jag som gör en bild harmonisk är skärpan, som måste ligga på rätt ställe, bakrunden måste vara harmonisk, ljuset precis rätt, linjerna måste bli bra, bilden ska vara vacker att titta på... Komihåg att en blåsippa ju är max 5cm hög. Det är det som gör det så roligt! Allt det där ska klaffa i ögonblicket jag trycker på knappen.  I ärlighetens namn ska väl erkännas att en och annan blomma blev mosad under mina äventyr där i skogsbacken, men jag hoppas att de repar sig.

Det ska också tilläggas att jag inte "photoshoppar" mina bilder. Knappt ens alls. Jag föredrar att sätta bilden i kameran.

Såhär blev det.

Bar Brasil Carnaval 2014

Nu var det återigen dags för Bar Brasils årliga Carneval. Jag är sjukskriven just för utmattningsdepression. Jag valde iallafall att gå den här kvällen eftersom jag får göra det jag älskar mest- dvs fotografera.

I år var det sjukt mycket folk! Carnevalen firade 20år och många ville vara med och fira, så många att Johan som driver Bar Brasil var tvungen att skjuta fram "öppningen" av Carnevalen 40! minuter för att alla skulle hinna in.

Jag älskar Samba och att fota de skickliga dansöserna och dansarna. Iår var jag inte riktigt på topp och jag tycker att det märktes när jag kom hem. Av 1000bilder var det några få som var riktigt bra.

Jag valde att fota med lång tid och blixt för att få till rörelsen i bilderna. SVÅRT!!! Blixtljus avtar snabbt och träffar det som står närmast först givetvis. Jag valde att fota några från "höften",  några ovanifrån, och några när jag faktiskt tittade i sökaren.

Jag hade svårt att ta mig fram och få de där riktigt bra bilderna.

Stämningen var iallafall på topp med massor av danssugna människor och skickliga dansöser och dansare. Frågan jag ställer mig varje år är HUR de kan dansa i decimeterhöga klackar och dansa så bra som de gör! Imponerande!

 Först var det workshop, animação & moves med Gilmar Dance. Alla som ville fick dansa med! Jag vill också lära mig för det verkar så himla roligt! Det var mer som aerobics än Samba.

Sen kom Carnevalståget. Här är en av dansöserna. 

En dansös får hjälp upp på scenen. Trappan var väldigt brant.

En kvinna ur publiken.

Carnevalens drottning 2014. Hon var även drottning av Rio-karnevalen 2013!

Samspelet mellan musiken och dansöserna är givetvis jätteviktigt! 

Den här kvinnan och hennes vän hittade jag i publiken! Lika häftiga, och maffiga som de som stod på scenen! 

Den häftiga vännen! 

Jag fick kontaktuppgifter till kvinnorna så jag kan skicka bilder. 

Tyvärr förlorar alla bilder väldigt mycket i kvalitet i komprimeringen för att kunna läggas ut här vilket är väldigt tråkigt, men det allra bästa är ju givetvis att uppleva det på plats!
Jag längtar redan till nästa år- då jag förhoppningsvis har bättre koll på både måendet och tekniken!

Ellen och jag testar blixten

Ellen har fotat mig. 

Ellen har varit facinerad av blixten ända sen hon var liten. Det ÄÄÄÄRRR ju så spännande varje gång det blixtrar. Jag hämtade ellen på fsk och vi gick hem till henne och åt middag. MYYYYSSS!!! 

Jag tog fram kameran och blixten och jag började fota henne lite. Sen ville ju hon fota mig naturligtvis. Fördelen med en så pass stor och tung kamera är ju också att den inte ramlar i golvet lika lätt som en mindre kamera gör. Därför kan Ellen får testa hur mycket hon vill. 

Hon tog massor av bilder på mig, men det är ju knepigt med skärpan, de flesta blev oskarpa. Vi fick justera lite sen blev det bra. Jag "råkade" vrida på huvudet åt tvn och fick genast ett

- Nej du måste titta på mig! från Ellen. 

Vi lade upp kameran på en stol och lade fjärrkontrollerna under objektivet så att vi kunde turas om framför kameran. Hon var också väldigt tydlig med när hon ville bli fotad och inte. Därför poserar hon själv framför kameran på sista bilden. På hennes villkor. 

Jag tycker det är så viktigt att visa förtroende för barn, att de kan. Låta dem pröva, med en vuxens stöd. Ellens mamma Emma är konstnär, moster är fotograf, morfar är filmfotograf och en annan av mostrarna är också konstnär, farmor är silverkonstnär och gör jättevackra smycken. Tänk vad fantastiskt att Ellen får möta/testa på så många olika sätt att utöva sin kreativitet. 

Ellen!

Precis när inspirationen tryter och allt känns botten, när det känns som man inte kan ta några spännande bilder längre... DÅ får man till den där bilden som gör att hoppet tänds igen. Jag lekte med mina små systerdöttrar och hade därför kameran på golvet. Därför fick jag skjuta lite "från höften". Bilden är ju suddig, "misslyckad" kan man tycka, men det är just det som gör känslan för mig. Det operfekta. Jag tar ju inga såna där perfekta barnbilder där alla tittar in i kameran och ler- helt enkelt för att de är tråkiga. Dessutom blir det tillslut en reflex så fort barnet ser en kamera så sätter de på dig ett "kameransikte". Nä det här är jag och Ellen i samma bild. :-)
Ljuset kommer från fönstret och jag hade ingen blixt.