Här är jag!

Att fota porträtt är svårt! det är många faktorer man ska ta hänsyn till.
De här bilderna har min kompis Lisa tagit på mig.

 Den här första bilden är verkligen jättefin tycker jag. Perfekt vinkel och vackert ljus. Jag tycker att den speglar mig så som jag vill se ut, och som jag tycker att jag ser ut- för det mesta.

Den här bilden är ju mindre kul. Ljuset spelar väldigt fint i ögonen och skapar ett fint blänk, men vinkeln som bilden är tagen i gör att min dubbelhaka blir väldigt tydlig, på ett sätt som inte är så smickrande. Men å andra sidan kan bilden tolkas utifrån ett pondusskapande perspektiv. Vilken kvinna skulle lägga ut bilder på sig själv med värsta dubbelhakan egentligen?

Det är just det man måste ta hänsyn till om man fotar mycket porträtt. Alla vill se vackra ut på bild, ingen vill ju att div dubbelhakor eller andra skönhetsmissar ska synas. ;-) 

Poängen är ju också att det är samma person vid samma tillfälle i samma ljus och taget av samma person! Gängse regler är att man oftast fotar kvinnor uppifrån och män nerifrån. Det väcker också en debatt om makten i bilden. Kvinnor framställs ofta uppifrån för att de ska se vackra och väna ut, och män nerifrån för att det ska spegla deras pondus. När man fotar med en normalzoom som i det här fallet eller med ett vidvinkelobjektiv så ser det som är närmast kameran större ut. Därför gillar jag ändå båda bilderna väldigt mycket. Helt enkelt för att de speglar mig från två olika perspektiv! :-)

Porträtt ställer höga krav på fotografen- och det är just därför som jag älskar att fota porträtt. Jag föredrar att fota porträtt i miljö, eftersom jag tycker att det är en del av utmaningen att fånga ljuset.