 |
| Matisse |
Jag trivs som fisken i vattnet här i Älta. Nu är det ju äntligen vår så man vågar sticka ut nosen utanför dörren utan att förfrysa morrhåren. Nu när det är så varmt brukar matte lämna dörren till uteplatsen lite på glänt så att jag kan gå ut och in som jag vill. Det gillar jag.
Matte köpte ny säng för några månader sen. Det är min nya favoritplats, (om inte matte glömt stänga byrålådan förstås. Då kliver jag ner och lägger mig där direkt.) Den är stor och hög och skön att ligga i. Ibland brukar jag lägga mig precis där matte ska ligga så då måste hon flytta på sig. Det gillar jag inte egentligen, men jag accepterar det. Ibland lägger jag mig på mattes ben, men eftersom jag väger en del brukar matte tycka att det blir lite obekvämt efter bara en kort stund. Då får antingen jag eller hon flytta på sig. Senast flyttade hon på sig.
Vi var hos veterinären nyligen och tog en spruta. Jag gillar verkligen inte den där buren hon ska ha mig att åka i, men det funkar. Jag vet ju att det inte är så lång väg. Hos veterinären får jag idel beröm för att jag är så social och kelen. Senaste gången lade jag mig på undersökningsbordet och spanade lite. Sprutan märkte jag inte ens.
Jag bor granne med en massa små hundar. Ibland brukar jag roa mig med att reta dem lite. Det tycker jag är kul. De skäller på mig men kan inget göra.
Förra året gick jag in till grannen som har hund. Då fick matte ringa på hos henne för att tala om att jag gått in till henne, men vid det laget hade jag redan gått ut igen. Gud hon är ju så efter! Jag gick ju bara in och kollade läget lite.
Matte brukar ha sina vänner på besök. Det är roligt. De brukar också kela med mig. Annars lägger jag mig bara bredvid.
Vid midsommar åker jag till landet i Bergslagen, utanför Hällefors. Det ska bli skönt att får sträcka ut i skogarna där uppe nu efter den här långa vintern.
So long. Vi hörs snart igen.
Vi var hos veterinären nyligen och tog en spruta. Jag gillar verkligen inte den där buren hon ska ha mig att åka i, men det funkar. Jag vet ju att det inte är så lång väg. Hos veterinären får jag idel beröm för att jag är så social och kelen. Senaste gången lade jag mig på undersökningsbordet och spanade lite. Sprutan märkte jag inte ens.
Jag bor granne med en massa små hundar. Ibland brukar jag roa mig med att reta dem lite. Det tycker jag är kul. De skäller på mig men kan inget göra.
Förra året gick jag in till grannen som har hund. Då fick matte ringa på hos henne för att tala om att jag gått in till henne, men vid det laget hade jag redan gått ut igen. Gud hon är ju så efter! Jag gick ju bara in och kollade läget lite.
Matte brukar ha sina vänner på besök. Det är roligt. De brukar också kela med mig. Annars lägger jag mig bara bredvid.
Vid midsommar åker jag till landet i Bergslagen, utanför Hällefors. Det ska bli skönt att får sträcka ut i skogarna där uppe nu efter den här långa vintern.
So long. Vi hörs snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar