Utflykt till Frihamnen

Självporträtt i natur

Spår (av människan)

Den här dagen har sannerligen bjudit på utflykt i ordets rätta bemärkelse. Jag tror aldrig att jag har åkt så mycket olika sträckor på Sl på samma dag, men det har varit fantastiskt roligt.
Jag började min dag i Bromma på anställningsintervju. Det kändes såå rätt. Bästa sammanfattningen av den intervjun är egentligen att glada barn säljer, och många sålda bilder ger klirr i kassan, både hos mig och hos företaget. Fast det visste jag ju egentligen redan. Nåväl, när jag var klar där skulle jag åka till frihamnen för att möta upp mina kurskamrater som var där och fotade.

Tyvärr klev jag på fel buss och fick åka en omväg via Bromma flygplats, men efter att ha åkt först till Solna centrum och bytt till tunnelbana sen till Kungsträdgården och bytt till rätt buss kom jag äntligen till Frihamnen. Efter ett tag kände jag att det verkade misstänkt långt in i området. Mycket riktigt jag hade åkt för långt. Det var bara att kliva av bussen och byta och åka tillbaka. Jag kom iallafall fram lagom till lunchen som avnjöts i solskenet på en trevlig uteservering. Första lunchen ute för säsongen. Helt underbart.

Nu fick vi nästa uppgift. Fotografera SPÅR. Jag tolkade det som spår av människan, och jag valde att fånga spår efter vad jag upplevde på platsen som en svunnen tid. Det verkar inte gå några tåg på de här spåren längre. Jag tyckte också att det blir en spännande laddning mellan de gamla industrispåren och höghuset bakom.

Vi skulle återsamlas vid GIH badet, och efter några fler svängar på diverse bussar kom jag äntligen dit. Där stod Björn (vår lärare) och väntade med nästa uppgift: SJÄLVPORTRÄTT i NATUR.

Enkelt kan tyckas men för mig var det sjukt svårt, eller ska jag säga en krävande utmaning. Det är ju många komponenter som ska stämma, jag ska ju komma med på bilden och bli lagom stor- nr 1. Nr 2, det ska bli skarpt- svårt att ställa skärpan när jag inte har något att använda som riktmärke. Nr 3 det ska vara bra exponerat, inte för ljust och inte för mörkt.

Efter lite klurande kom jag fram till att jag skulle ställa skärpan manuellt där jag trodde att den skulle vara och sen använda blixt. När jag hittade en bra grop att ställa kameran i i den här slänten var saken (nästan) biff. Efter några gånger fick jag äntligen fina bilder.
När jag tillslut reste mig upp och skulle gå var jag alldeles lerig från topp till tå! Tur att det inte syns på bilden. ;-)