Läskiga landskap

Hur förmedlar man en stämning i en bild? Den här gången skulle vi fota landskap så att det blev negativt hotfullt och läskigt.
Jag var i Kärrtorp hos en Sanna, och bakom hennes hur finns en skogsdunge som jag kunde utnyttja till mitt "läskiga landskaps tema". Genom att dra upp isot till 5000 och slå på den inbyggda blixten fick jag fram den effekten jag sökte. Bruset gör bilden lite suddig och blixten slår hårt på träden så att de blir som spöklika fingrar som sträcker sig efter den som nu går in i den där skogen. Plötsligt har jag fått ett genombrott tycker jag. Fotografi kan ju vara så mycket, men just att förmedla sinnesstämningar med hjälp av ljus är både svårt och roligt. Det blir en helt annan utmaning.

Landskapsfoto med picknick

Picknick med Lisa

en gammal Ek mot himlen 

Igår var jag på Vindö som ligger längst ut på Värmdö, där havet tar vid ligger Vindö. Jag var där häromdagen och gick en promenad med Ellen i barnvagnen och slogs över det fantastiskt vackra landskapet. Spännande skogspartier som möter havet i glittrande vikar.

Jag hämtade upp min kompis på vägen och så drog vi. När vi kom fram var det ju precis lagom för lunch så vi hittade en härlig skogsglänta och dukade upp vår picknick. Varmrökt lax, örtagårdssås, saffransaioli, vårprimörer, potatis, öl, tomater, sallad och tomater. Helt underbart. Sverige är ett fantastiskt land som har allemansrätt, att vi får ströva fritt i skogar och över ängar under förutsättning att vi inte förstör eller skräpar ner.

Vi skulle egentligen fota, jag har läxa i landskapsfotografi. Det blev inte så mycket tid för det men några bilder blev det. givetvis en på vår härliga picknick och t ex det här vackra trädet som jag hittade på vägen tillbaka mot bilen.

Påskkärringar

De här hm "söta" påskkärringarna ringde på min dörr idag. Isabel och Linnéa Gustafson. Mamma hade försökt ta söta porträttbilder men det blev fräna häxbilder istället. Supercoola hur som helst.

Elskade Ellen

Idag var jag barnvakt åt min supergulliga lilla systerdotter Ellen. Efter vår långa promenad med vagnen på Vindö var det dags för lite middag och lite mer lek innan Ellen skulle sova.
Ellen är precis på gång och börja krypa, och det är ju lite knepigt det där med att få med sig ben och armar och att komma åt rätt håll...

Om man reser sig på alla fyra å så gungar man lite fram och tillbaka, då kanske man kommer en bit... Annars kan man ju åla sig bakåt, och när man då stöter emot någonting kan man ju vända sig och undersöka vad det är man stött på. Den taktiken kör Ellen just nu.
Det var också det jag ville fånga med min lilla bildserie.

Ellen är definitvt snabbar än autofokusen på kameran kan jag säga, men om man är lite på hugget så funkar det iallafall. Hon tyckte nog också att det var lite roligt att hennes moster kröp omkring på golvet med henne...

Blåsipporna från Nyckelviken

Blåsippan ute i backarna står...

niger och säger...

att...

nu är det vår....

Blåsippor- varje år blir man lika glad när de börjar komma upp ur löven där på marken. Plötsligt står de bara där, som blåa små ögon på marken, med vita ögonfransar runt den gula pupillen. Varje vår har jag också tjatat på barnen i mina grupper- se men inte röra! De är ju så söta så det är ju förståeligt att barnen vill plocka dem med sig hem.

Jag gjorde en liten utflykt med mitt fotogäng, Jill och Maria, häromdagen till Nyckelviken. Vi han i princip bara ur bilen förrän jag fick syn på blåsipporna. Det tog bara bråkdelen av en sekund så låg vi alla tre där i skogsbacken med våra kameror. Det är ju lite som att hitta en skatt, man vill bara glänta på locket igen och igen för att se om den finns kvar. Man vill bara fota nästa blomma och nästa som för att se om den är lika vacker som den förra... här är mina 4 vackraste...

Utflykt till Frihamnen

Självporträtt i natur

Spår (av människan)

Den här dagen har sannerligen bjudit på utflykt i ordets rätta bemärkelse. Jag tror aldrig att jag har åkt så mycket olika sträckor på Sl på samma dag, men det har varit fantastiskt roligt.
Jag började min dag i Bromma på anställningsintervju. Det kändes såå rätt. Bästa sammanfattningen av den intervjun är egentligen att glada barn säljer, och många sålda bilder ger klirr i kassan, både hos mig och hos företaget. Fast det visste jag ju egentligen redan. Nåväl, när jag var klar där skulle jag åka till frihamnen för att möta upp mina kurskamrater som var där och fotade.

Tyvärr klev jag på fel buss och fick åka en omväg via Bromma flygplats, men efter att ha åkt först till Solna centrum och bytt till tunnelbana sen till Kungsträdgården och bytt till rätt buss kom jag äntligen till Frihamnen. Efter ett tag kände jag att det verkade misstänkt långt in i området. Mycket riktigt jag hade åkt för långt. Det var bara att kliva av bussen och byta och åka tillbaka. Jag kom iallafall fram lagom till lunchen som avnjöts i solskenet på en trevlig uteservering. Första lunchen ute för säsongen. Helt underbart.

Nu fick vi nästa uppgift. Fotografera SPÅR. Jag tolkade det som spår av människan, och jag valde att fånga spår efter vad jag upplevde på platsen som en svunnen tid. Det verkar inte gå några tåg på de här spåren längre. Jag tyckte också att det blir en spännande laddning mellan de gamla industrispåren och höghuset bakom.

Vi skulle återsamlas vid GIH badet, och efter några fler svängar på diverse bussar kom jag äntligen dit. Där stod Björn (vår lärare) och väntade med nästa uppgift: SJÄLVPORTRÄTT i NATUR.

Enkelt kan tyckas men för mig var det sjukt svårt, eller ska jag säga en krävande utmaning. Det är ju många komponenter som ska stämma, jag ska ju komma med på bilden och bli lagom stor- nr 1. Nr 2, det ska bli skarpt- svårt att ställa skärpan när jag inte har något att använda som riktmärke. Nr 3 det ska vara bra exponerat, inte för ljust och inte för mörkt.

Efter lite klurande kom jag fram till att jag skulle ställa skärpan manuellt där jag trodde att den skulle vara och sen använda blixt. När jag hittade en bra grop att ställa kameran i i den här slänten var saken (nästan) biff. Efter några gånger fick jag äntligen fina bilder.
När jag tillslut reste mig upp och skulle gå var jag alldeles lerig från topp till tå! Tur att det inte syns på bilden. ;-)

Min Söndagsmorgon

Jag har sökt en bildjournalistik utbildning på Biskops- Arnö även kallad Nordens fotoskola. Alla skulle skicka in 3 bilder på temat min söndagsmorgon, temat gnista, och 5 egna bilder. Det svåraste var utan tvekan söndagsmorgonen. Jag kan ju inte precis fota min kaffekopp, min macka och mig själv i morgonrock och hoppas på att de ska tycka att det var häftigt/bra. Jag tror inte det iallafall. Sån tur är har jag såna fantastiska vänner som hjälper mig att få fart på kreativiteten.

Först gick jag på middag på lördag kvällen och hade jätte-trevligt och sen träffade en annan kompis på söndagen just för att fota temat söndagsmorgon... Vi gick upp på centralbron vid slussen och plötsligt kom det ett tåg.. Ett gammaldags tåg. (de är för övrigt mycket snyggare än de nya) Jag gick hem och funderade på de bilderna jag tagit och tillsut kom jag på att jag kan göra en story av min tågbild. Storyn blev helt enkelt att jag åkte in till centralen för att hämta min kompis på söndagsmorgonen.

Centralen är supersvårt att fota på för det är människor överallt, massor av färger, linjer, etc, det blir rörigt helt enkelt. Jag hade ju tänkt ut i förväg naturligtvis hur jag ville ha det, men när man väl står där gäller det att verkligen sätta bilden.

På den understa bilderna hade jag sånt flyt att det kom ett tåg med mörkt klädda människor som alla gick åt andra hållet än dit Sanna min kompis på bilden är vänd, då sticker ju hon ut ur allt det mörka, dessutom ger staketet en snygg inramning. Ibland behöver man bara lite flyt för att det ska bli det där lilla extra som gör att bilden lyfter. Det hade jag den här gången. :-)

Man Ray

MAn Ray var en Amerikansk fotograf som var samtida med bla Salvador Dali i början på 1900 talet. Han betraktade sig först och främst som konstnär som använde många olika material och tekniker för sitt konstnärskap. Därför började han med att fota sina tavlor eftersom han var missnöjd med hur andra gjorde det. Senare sade han att han fotograferade saker som han inte ville måla.

Han fotade väldigt mycket mode och många porträtt, bla av sin "kvinna" Kiki de Montparnasse (han var verksam i Paris) bilden ovanför har jag tagit med inspiration från ovannämnda porträtt. Vi fick en skoluppgift där vi skulle  berätta om en fotograf och presentera bilder som den fotografen tagit och sen komplettera med 2bilder vi tagit själva i samma stil. Så fantastiskt roligt att få inspireras av någon annan och försöka efterlikna hans/hennes stil. Det ska jag pröva mer framåt.