Upp till kamp!

Förra året firade jag 20års jubileum som aktiv Socialdemokrat. Jag blev inbjuden på valvaka valet 1994 och sen har det bara rullat på. 

Den här hösten känns det viktigare än någonsin förut att prata om hur vi vill att vårt samhälle ska fungera. Jag är helt och fullt fast övertygad om att resurserna räcker till alla. Det är en farlig väg att gå om vi börjar tänka vi och de, istället för att tänka att vi tillsammans måste skapa ett bättre samhälle för oss alla.

En annan diskussion är om vi verkligen kan "ta hand om" alla flyktingar som kommer hit. Det är en ickefråga i mitt tycke. Det går inte att fundera över det när människor flyr för sina liv och barn dör och lemlästas varje dag. Ett samhälle är inte statiskt. Det drivs framåt av oss som bor här och det går inte att veta på förhand vart alla ska bo, gå i skola eller vad de ska jobba med. 

Romerna åker över hela Europa och försöker tigga ihop pengar till ett drägligt liv för sig själva och sina barn. Genom att göra det har de tvingat Europa att öppna ögonen och börja jobba för att även Romerna ska få samma rättigheter som alla andra människor i Europa.

Just därför är jag så oerhört stolt över att vara medlem i ett parti som jobbar för solidaritet och alla människors lika värde! Ingen kan göra allt men alla kan göra lite. 

Första Maj är arbetarrörelsens högtidsdag och det här är mina bilder från årets tåg. 

Vallmo

Det är ju nåt särskilt med Vallmoblommor. Jag gillar att de skira så att solen kan lysa igenom, jag gillar också att de är så o-perfekta (om det nu finns ett sånt ord).

Spiraler

Jag facineras av sniglarnas skal. Jag tycker det är spännande med spiralformen. Jag är ingen arkitekturfotograf så jag har ingen koll på hur man tänkt och vad man inspirerats av genom tiderna, men jag är ändå rätt säker på att man hämtat mycket inspirerad av natuens former.

Jag tycker det är spännande när man plötslig ser former går igen på ett helt annat ställe... Som den här kvinnan med knuten i håret som jag hittade i Kungsträdgården i våras.

Påfågelöga

Visst är den vacker!

Dessa skönheter hittade jag på en obrukad kolonilott där det nu bara växer tistlar. Påfågelögat gillar områden med många tistlar koncentrerat på liten yta, och det var det ju verkligen här.
Utan att jag ens förstod hur det gick till har jag nu blivit ett fjärilsfan!

Det började på semestern och har bara fortsatt. Det finns så många arter och de är så vackra.
Dessutom är det så spännande med själva "jakten" det är inte helt lätt att smyga sig så nära så att man får riktigt bra bilder utan att de flyger iväg. Jag har upptäckt att vissa arter är "harigare" än andra och därför blir de ju extra spännande att fota.

Dessa var ganska orädda. Jag stod ungefär 50cm ifrån.

Svensk Orkidé

Det är ju något alldeles speciellt att hitta orkiéer ute i den svenska naturen. Det finns nästan 50 olika arter, och vissa är mer sällsynta än andra. Likväl är det en sån otroligt häftig upplevelse att se dem tycker jag. 

Just den här sorten heter Jungfru Maries nycklar och är ganska "vanlig", och känns särskilt igen på de flikiga bladen med gråbruna prickar på. Den växer ofta på fuktig 'ängs och skogsmark. Den blir ca 40cm hög och blommorna bildar som antingen växer i bredd eller i mer spetsig utformning, Den kan vara både rosa och vit. 

Jag råkade dyka på ett helt hav av orkidéer på Gotland för några år sen och efter det var intresset väckt på allvar. Jag hoppas nu att kunna fota fler orkidér framöver. 

Alla svenska orkidér är fridlysta och man får inte gräva upp dem och flytta på dem eller plocka dem. Det är ett artskyddsbrott och är straffbart! Orkidéer är starkt bundna till den plats de växer på både genom att vara beroende av jordmån, men även att de är beroende av en viss sorts svamp. (Källa: www.naturvardsverket.se) därför är det ingen poäng att gräva upp dem och försöka få dem att trivas i den egna trädgården tex. 

Tyvärr finns det vissa människor som tycker det är ok att gräva upp, samla in och sälja våra vackra orkiéer ev till utlandet. Hoppas att vi med gemensamma krafter kan motverka det. Annars riskerar dem att utrotas.

Jag har rapporterat in mina fynd till länsstyrelsen i Västmanlands län där jag hittade denna vackra blomma och jag tänker också rapportera in den till Artportalen som finansieras av naturvårdsverket. Det känna bra att vara med och skydda vår svenska natur tycker jag. 

Mer naturfoto

Naturfoto behöver ju inte vara vackra blommor i solnedgång. Det kan ju också vara stilistiska bilder. Den översta bilden är samma bild i två versioner. Jag kunde helt enskelt inte bestämma mig för vilken som var bäst. Jag Photoshoppar inte ihop mina bilder utan jag söker efter det som finns. Jag låg mitt i en djungel av hundkex som jag fotade underifrån när jag plötsligt såg strecket i bilden som är övert. Det är en elkabel! uppe i luften fanns det en elkabel som på ett perfekt sätt kunde rama in min bild och bara höja kvalitén ett snäpp! 

Den undre är Kråkvicker. Ni vet de där fina lila blommorna. Jag isolerade en reva och fotade i motljus, sen gjorde jag om den till svartvitt i datorn. Jag gillar båda supermycket!

Blommor vid Hellasgården

Häromdagen gjorde jag en fotoutflykt med två fotovänner. Vi åkte till Hellasgården i Nacka och skulle fota långa tider med stativ, men det var tråkigt eftersom solnen nästan gått ner och det var absolut vindstilla. Då kan man ju fota på en kortare tid och få fina bilder som ser likadana ut ändå. Så vi bytte till blommor istället. Jag älskar blommor. Att fota dem är jättekul, men eftersom jag vill ha lite nyskapande bilder gäller det att tänka till.

Motljus är alltid snyggt. Ett citat från min pappa som jag följt många gånger. Även en annan fotovän som är duktig naturfotograf har tipsat mig om motljus. Det passar dessutom perfekt när det inte är så starkt ljus.

Jag har givit mig själv utmaningen att plåta mycket siluetter den här sommaren, så ni lär få se mer siluettbilder:-)

Stockholm i solnedgång

 Det här är Slussen i siluett. Jag älskar plottret i bilden, det ÄR liksom Stockholm. Massor av saker om pågår hela tiden. :-)

Äntligen hade jag kameran med mig och var på rätt plats vid rätt tillfälle! Stockholms siluett är så otroligt vacker!! Jag älskar min stad och allt vatten som förbinder alla öarna som Stockholm är byggt på. Hoppas ni njuter av mina vackra bilder!

Körsbärsblommor i Kungsan

Plötsligt händer det! Jag var i Kungsan och skulle fota de vackra körsbärsträden när de blommar. Jag tog några bilder men kände inte att det "lyfte". Plötsligt ser jag den här kvinnan med sina väninnor som fotade varandra.

Jag frågade om jag fick ta en bild. Hon pratade inte engelska, men budskapet gick uppenbarligen fram ändå! Ljuset var precis perfekt. Solen höll precis på att försvinna ner bakom hustaken så hon fick det där fina kvällsljuset i ansiktet. Hon höll ner kvisten med blommorna så blommorna hamnade precis bredvid hennes ansikte, men det som gör bilden är färgerna på hennes kläder som så perfekt stämmer överens med färgskalan på blommorna och på parasollet bakom.

Det är såna här tillfällen som man blir smått euforisk över!

Mera Blåsippor

Blåsipporna sticker upp sina små knoppar varje år precis i skarven mellan vinter och vår och varje år är det lika kul att fota dem. Man kanske tänker att en Blåsippa är ju en Blåsippa och att har man väl fotat dem en gång så är det "klart" men så är det absolut inte!

Jag och min kompis Siss tog en fotopromenad här i Älta och fann massor med sippor.

 Det är verkligen lika kul varje gång. De är ju så smååå- Bara typ 5cm över marken, och jag vill ju gärna fota dem sådär lite snyggt från sidan... Det betyder att det är bara att knöla sig ner platt på mage på marken, sån tur är växer Blåsippor oftast inte i leriga diken så man slipper jättelerig, men vårjord är ju per definition lerig så det är ju bara att stoppa allting i tvättmaskinen när man kommer ju hem.

Den här gången blev det 272 bilder som jag nu har bantat ner till 13. Jag brukar titta igenom och göra ett första urval ganska snabbt men sen kan det behöva gå en dag till eller två innan jag kan hårdsålla. Man måste ju välja bort allt som inte är tipptopp vilket ju naturligtvis blir svårare ju fler bra bilder man tar.

Jag har fotat med mitt macroobjektiv och använta största bländaren för att få det korta skärpedjupet. Det är lite extra utmanande att fota så små saker eftersom man inte alltid ser i kameran om man missat med skärpan. Ett macroobjektiv har ett plant skärpedjup viljekt betyder att allt som är på samma skärpelan i bilden blir skarpt, och att det verkligen gäller att sätta skärpan på rätt plats för att bilden ska bli behaglig att titta på.

Här är mina 13 bästa.

Det är spännande att testa ett nytt perspektiv. Uppifrån är nytt. 

De här var ju så otroligt söta! Så tätt omslingrade som att de söker skydd hos varandra mot isande vårvindar och hagel.

Jag tröttnar aldrig på att fota det som är så vackert!

En Blåsippa med em ovanlig f'ärg.

I år såg jag lila blåsippor för första gången

Vita Blåsippor, precis där jag bor! Tänk att jag har sån tur!

Så skirt ljusblå sippor.

Rosa sippor!!! Vilda!!

De är ju så söta där de står bland alla vissna löv.

Vanliga blåa Blåsippor

Tulpanfrossa!

Jag älskar tulpaner!
Jag älskar mångfalden av sorter och hur de växer, slår ut och sen vissnar. Det finns alltid en spännande utmaning i att skildra något oerhört vardagligt på ett sätt som gör att det känns vackert och inspirerande att titta på på bild.

För mig är det viktigt att bilden är balanserad på ett sätt som gör att man kan titta länge utan att tröttna och att man kan följa linjerna i bilden på ett sätt som känns vilsamt för ögat. Ljuset är jätteviktigt. Mina tulpaner som jag har fotat står hemma på mitt vardagsrumsbord och ljuset föll så vackert in genom altandörrens fönster.

Vädret ute spelade stor roll den här gången. Det var helt igengrått kompakt molnigt ute ena dagen och sol den andra dagen. Molnen gav ett väldigt mjukt ljus inne, dvs ett ljus som inte ger några skarpa kontraster utan ger ett jämt ljus över hela blomman, solen gav ett vackert motljus.

Nu har dessa tulpaner vissnat så mycket att det är dags att köpa nya att fota!

Istappar i Älta

Som en trollskog

Ser ni droppen?!

Is är sååå häftigt att fotografera!!!

Jag och min kompis Siss gav oss ut med våra kameror och fotade en isvägg som finns här i Älta. Just i stunden ser man allt det vackra och förstår inte HUR man ska kunna fånga allt det vackra på bild, men sen när man "värmt upp" en stund så kommer liksom bilderna av sig själva. Jag använde mitt macro för att få med alla detaljer, och sen har jag "fixat till" dem i datorn.

Jag är ingen klassisk naturfotograf eftersom jag sällan tycker att mina bilder blir tillräckligt spännande när jag tankat in dem i datorn. Då passar jag på att använda min konstnärliga frihet att faktiskt våga ta ut svängarna ordentligt. Ungefär som en konstnär som gillar att måla med mycket färg och stora penslar.

Jag sökte en ny utmaning och det här var absolut perfekt. Isen bryter ljuset på så många olika sätt och vart man än går finns det alltid mer att fotografera. Det är som naturens eget konstverk. Jag tycker man får en känsla av trollskog i bilderna, av stora pelarsalar som bara väntar på sina invånare.

Jag fick för mig att försöka fånga en vattendroppe precis när den faller från istappen. SJUKT svårt! Sjukt svårt! Hur fort faller egentligen en vattendroppe till marken? Dvs vilken slutartid behöver jag ha på kameran för att den ska synas? Sen är ju grejen att man måste ta själva bilden när droppen faller... jag tog säkert hundra bilder på samma istapp, och fick med droppen på kanske 5 bilder.

Det var otroligt kul och jag längtar redan till nästa gång jag kan ge mig ut med min kamera.