Jakten på ljuset

Ljuset. Det handlar alltid om ljuset, iallafall om man är fotograf, som jag. Fotografi är min passion och mitt driv, och vad ärdå en bättre avkoppling en söndag i november än att ge sig ut för att fånga det sista av en blek novembersols strålar. 

Faktum är att ljuset blir så mycket vackrare när solen precis är på väg upp eller ner, än mitt på dagen. 

Jag och mina kompisar promenerade mot Flatenbadet, som ligger precis på gränsen mellan Älta och Skarpnäck. När vi kom en bit på vägen såg jag dessa fantastiska nyponbusekar i sitt vackra motljus/släpljus. 

Upp med kameran och börja plåta. 

En två, många bilder. 

Motljus. Jag lade solen utanför bild.

Motljus 

Släpljus

Här har jag fotat nyponen lite underifrån så att solen precis träffar undersidan på nyponen och ger  den vackra tredimensionella känslan.

Glassplitter. Allt blir vackert i rätt ljus

Glassplitter. På en parkering. Vem skulle ens komma påtanken att det skulle kunna vara vackert på bild? Det är just det som är själva grejen tycker jag. Att fånga det på bild som man först inte alls tror kan bli vackert. Det ligger liksom i själva utmaningen, spänningen.

Solen gick snabbt ner. På vägen gav den alla växter och träd ett magiskt röd färg. Här fotade jag en björk rakt upp i kronan.

En sandstenskreva, som solen färgar extra röd. Det är järnoxid som ger berget sin röda färg. Med rätt utsnitt (del av objektet man fotograferar) och rätt ljus kan det bli så här vackert. 

Jakten på ljuset blev alltmer desperat varteftersom solen sjönk ner bakom horisonten. Jag fick chansa lite på motiven. 

Visst är den här bilden otroligt läcker! Solen står så lågt så lågt att det var de sista självande minutrarna innan det skulle bli helt svart. Då gäller det att se vart det fortfarande finns ljus på motiv som kan bli spännande och vackra på bild. Här är det barr i mossan som ledder mina tankar till de sista spretande hårstråna på ett huvud...

Det här är en del av en tallstam. Solen träffade precis bara den här fläcken. Det gröna är koda. Jag har förstärkt färgerna och kontrasten en aning i redigeringen. 

Flatenstranden med hopptornet. 

Flatenbadet

Siluetter är vansinnigt spännande att fota. Särskilt som här när ljuset är en nedgående sol och det nästan är mörkt. 

Ett vackert semisiluettporträtt på min kompis Ann. 

Det här var bland de sista bilderna vi kunde ta innan det blev helt mörkt. Helt otroligt vackert! Det bästa är att det finns så oändligt många fler motiv som bara väntar på rätt ljus för att hamna i min kamera och sen komma ut här på bloggen!

Lisa och marsvinen

Min kompis Lisa har skaffat marsvin. 2st små marsvinsbebisar flyttade in hos henne för nån månad sen. Sjukt gulliga!!! Då måste jag ju givetvis pröva att ta lite schysta bilder på dessa små sötnosar. Inte det lättaste!! De vill gärna springa in i ärmarna på tröjan och gömma sig, de kissade på både mig och Lisa och bajsade över hela köksgolvet, ändå är de så galet gulliga!!!

Såhär blev iallafall några av bilderna. :-)

Ellen- att plåta barn.

Ellen är ju min underbara, älskade, fantastiska lilla systerdotter. Hon har fyllt 3år nu och är en väldigt bestämd liten dam. Nu när hon har blivit äldre måste man ju jobba på lite andra sätt för att det inte ska låsa sig. Om hon inte vill bli fotad vill hon ju inte. 

Jag älskar ju barn, älskar att vara nära dem. Kanske inte just att leka med dem men att vara nära... 

När jag fotar baran är jag nära, så nära jag kan. Jag är en deltagare i det de gör fast ändå en betraktare genom kameran. När jag skulle fota Ellen senast började vi leka med kameran. Hon kom jätte, jättenära, och jag skojade med henne och sade - Men Ellen vad hände nu? Nu kom du ju jätte, jättenära! Samtidigt plåtade jag järnet. Ellen skrattade så hon kiknade!!!

Sen när hon pausade och tittade på filmen passade jag på att ta den "vinnande bilden". 

De andra två bilderna var för mörka och är tagna på alldeles för lång tid, men jag valde att lägga ut dem här ändå.  

Det är samma sätt jag använder om jag plåtar andra barn. Vill de inte bli plåtade kanske de vill fota mig först, eller fota sina kompisar med kameran. Jag har kameran med mig på jobbet som förskollärare nästan jämt men det händer sällan något om man ger barnen förtroende att använda kameran -om jag är med. 

Barn är underbara och imorgon blir det nog nya bilder. :-)