söndag 16 juni 2013

Under Centralbron




Någon som känner igen sig?
Jag var på fotopromenad och passerade under Centralbron. Jag hade just ingen inspiration och fotar sällan arkitektur, men jag såg att ljuset var så vackert! Ljuset och linjerna i bilden samspelade så vackert så jag tog upp kameran och började plåta lite. Prövade först att fota stadsmiljön utanför bron, dvs Riksdagshuset, men det lyfte inte alls. Det var själva bron och linjerna under som var det intressanta och spännande.

För mig är det viktigt att mina bilder är spännande. Bilder som är ok men inget mer är tråkiga och de "läggs till handlingarna" så att säga.

Säger bilder sanningen? 
Svaret för mig är nej, inte alltid. Bilder beskärs, jag ändrar kontrast, färger etc. Det är en ständig diskussion om vad man får göra med en bild, men jag tycker det är ganska ointressant egentligen, om den inte befinner sig i sammanhang där den påverkar opinioner eller förvanskar händelseförlopp. En bild är alltid en tolkning av omvärlden, det måste man alltid komma ihåg. Jag gör heller inget anspråk på att förmedla någon slags sanning. Jag vill förmedla något vackert och oväntat.

I de här bilderna har jag förstärkt färgerna ganska kraftigt för att får fram det vackra. Jag tycker att det blev både spännande och vackert något jag bara kunde ana när jag tog bilderna. :-)

Mönster



Mönster är väldigt läckra. Särskilt för att förstärka porträtt tex, det skapas en annan dimension i bilden. Jag var ute och fotade med min bästis Lisa och hennes kompis Tillman. De började leka med en soptunna på Riddarholmen och jag såg direkt potentialen för ett läckert porträtt. Jag övertalade Lisa att sätta sig där och tog några bilder. Jag satt på ganska långt avstånd för att inte få med min egen skugga i bilden. Därför har jag beskurit dem i efterhand. Så här läckert blev det!

torsdag 6 juni 2013

Ellen!


Hej!

Ellen är på väg från skogen till lekplatsen...

Jag gömmer mig bakom trädet! Då syns jag inte...
Det som gör den här bilden är att Ellen tittar in i kameran. Man riktigt känner hur skrattet bubblar där bakom trädet när hon gömmer sig...
Att bilden är lite på snedden skapar mer dynamik.

Ellens blick styr ner till vitsipporna hon tänker plocka och grenarna bakom skapar en snygg diagonal i bilden. 

-Här!
Bildens fokus hamnar först på Ellens ögon för att de är skarpa, sen på vitsipporna för att Ellen tittar på dem. 

Böj på benen och gå närmre!

När man fotar människor och särskilt barn är det viktigt med ögonen. Ögonen säger väldigt mycket och de styr även vad jag som betraktare tittar på i bilden. Jag leker med Ellen samtidigt som jag fotar. Vi har superroligt tillsammans!

Först ville inte Ellen bli fotad, men så erbjöd jag henne att fota mig; då hade jag avdramatiserat kameran och jag kunde köra på typ som vanligt. Olika vinklar skapar lite mer intresse och variation. Ibland tittar jag i sökaren ibland "skjuter jag från höften".

När jag sen lägger in bilderna i datorn redigerar jag i princip bara kontrast och färger innan jag omvandlar dem till jpeg.

Jag älskar bilder på Ellen när hon är som är mest- en riktig spjuver som har svar på allt!
Typ de tre första bilderna i serien.

Jag älskar att fota barn och särskilt Ellen in action, och så här bra blev det!

Gäster på uteplatsen!

Ibland spelar naturen oss människor ett spratt! För ca en månad sen berättade min granne att jag har gäster på uteplatsen!Det var ett talgoxpar som i bostadsbristens Stockholm beslutat sig för att flytta in i mitt fågelbord. Själva fågelbordet ser ut som en liten villa, så jag kan inte klandra dem.

Naturligtvis är det ju en dröm att ha vilda fåglar så nära inpå, men så är det ju det där med att att jag ju har en katt! Matisse går ju ut och in hela tiden och han ligger gärna ute på uteplatsen och sover eller så sitter han därute och spanar. Fåglar och katter är ju som bekant inte de såtaste vännerna.

Nu har katten åkt till landet och jag fick en chans att fota de små sötnosarna.
Nu flyger de i skytteltrafik ut och in i boet och matar sina ungar. Varje gång mamma eller pappa dyker ner i boet blir det ett väldigt pipande och sen blir det tyst tills nästa gång.

Här är de med varsin larv i näbben.

Pappa talgoxe

Mamma talgoxe