Carnaval Estockholmo 2011

Karnevalens drottning Rainha de Carnaval

Karnevalens drottning dansar till bandet som står bakom och spelar.

Sambakarneval mitt i stockholm. Jag skickade genast ett mejl till bar Brasil som anordnar denna färsprakande jättefest och frågade om jag fick fota. Det gick väldigt bra jag fick t om en fribiljett. Jag kom dit vid halv elva, plockade upp kameran och började fota. Människorna där var väldigt vänliga, inga sura miner tvärtom- kan du fota oss? Fota mig! Shit va svårt det var med att få snygga bilder. Jag ville verkligen ha en känsla av de rörde sig, så att man liksom hör musiken genom bilderna men samtidigt måste det ju bli hyfsat skarpt, min blixt och jag är ju inte jättebundisar så jag försökte köra utan blixt lite till och från och från. (Framåt slutet blev vi bättre kompisar.)

Hör ni musiken? Nu MÅSTE jag åka till Brasilien igen-snart! Jag var där 2000. Jag pluggade i USA under våren och när terminen var slut åkte jag hem packade om resväskan och åkte till Brasilien och hälsade på en kompis. Efter det har landet fastnat i mitt hjärta, det är så otroligt vackert! Rio är dock en väldigt farlig stad med mycket vapen och uppgörelser, så jag var konstant rädd för att bli rånad eller att gå vilse eftersom jag inte har något lokalsinne och inte pratar portugisiska, ingen jag mötte pratade engelska...

Så ska det inte bli nästa gång då ska jag prata med alla människor fota dem och njuta av den fantastiska stad som Rio faktiskt är.

Nyfiken på Juni Saga

Lägg till bildtext

För några veckor sen fick vi en uppgift av vår lärare:
Nyfiken på en person. Du ska med 10 bilder skildra en person. Du ska träffa personen flera gånger och ta många bilder vid varje tillfälle.

Jag träffade saga hos en gemensam vän och hon bjöd in mig att fota henne. Hon har ställt upp enormt mycket för att jag ska få mina bilder. Saga syr väldigt fina barnkläder, (se bara på den urgulliga lilla klänningen), mössor förkläden och tom jackan som hon har på sig i hissen. Det är ganska svårt att skildra en människa, eftersom varje person har så många delar. Hur skildrar man en människa utan att det blir för övertydligt och utan att det spretar för mycket. Jag måste helt enkelt fortsätta att öva och öva... Det är också det som jag tycker är så roligt. Roligt och fantastiskt med att ha min kamera i handen, den öppnar upp både människor och miljöer på ett fantastiskt och unikt sätt. En helt vanlig människa är faktiskt väldigt spännande.

Trasig Iphone med försäkring

Igår tappade jag min I-phone i marken. Stressad sprang jag till bussen och telefonen gled ur handen och landade med ett smack ner i gatan. Hela displayen sprack, i ett vackert mönster. Tänk att en sprucken display kan vara så vacker. Man blir ju nästan lite sur- att den går sönder är väl en sak men att den dessutom är vacker känns ju nästan lite hånfullt... givetvis blev det ju en bild av den.

Nåväl. Hela dagen tänkte jag att det är lungt den är ju försäkrad, det var ju just därför jag valde att försäkra telefonen med en sån där i butiken försäkring trots att jag visste att den är dyr. Idag visade det att den försäkringen var tämligen värdelös. Det visade sig att jag skulle få betala 600kr i självrisk! Jag har betalat 1200kr i försäkringskostnader för telefonen. Om jag skulle reparera telefonen i butiken där jag köpt den skulle jag dessutom få lämna ifrån mig telefonen säkerligen upptill en vecka. Tämligen oacceptabelt!

Tid är verkligen pengar och jag kan ju inte klara mig utan telefon flera dagar. Lite googlande på nätet och så hittade jag www.mobilvasa.com de har en liten butik på Dalagatan precis runt hörnet från skolan och de fixade min telefon på 50minuter för 90kr mer än jag skulle ha betalat till Telenor.Det som vi inte får veta i butiken är att elektronikkedjorna inte tjänar i princip någonting på grejerna utan egentligen bara på försäkringarna. Nåt att tänka på.

Summa sumarum: Aldrig mer mobilförsäkring! och Telenor (och alla andra som säljer mobiler) borde allvarligt se över sina reparationsrutiner, kostnader och framförallt tider.
Jag blir sur och känner mig frustrerad över att jag gått på en sån dundernit!

Min Iphone

Siluetter

Häromveckan lånade jag skolans studio, övertalade min kompis att ställa upp som modell och fotade massor av spännande bilder. Eftersom jag ju inte kan lägga ut massor av bilder valde jag ut dem som är siluettbilder. Jag gillar siluetter, det blir ju som ett sorts porträtt fast mer spännande. Siluetter kan ju också se ut på så många olika sätt. Man får en känsla av personen men mycket är utlämnat till fantasin.

Jag valde att sätta ljuset så att lite ljus skulle falla på modellen. Genom att rikta blixten mot bakgrunden så att jag får ett starkt motljus men att blixten står så långt bak så att ljuset även träffar modellen.

Lisa som semisiluett

Flicka med pärlörhänge känsla

Spännande och vackert

Ljuset är ju allt när man håller på med foto. Det betyder tom att måla med ljuset. Spännande- Eller hur!

Brownieberg

Att fota mat är sannerligen inte det lättaste. Iallafall om man både ska lägga upp det sådär snupersnyggt och få det man ska fota att stanna i det läget man vill att de ska ligga...

Häromdagen köpte jag brownies från konditoriet här i Älta (ja vi har faktiskt ett litet kondis/café i centrum), de är vansinnigt goda och jag fick några över. Vad är då bättre än att bjuda på några stycken här, rent visuellt. Vad tycker ni? Ser det gott ut?

Brownies med hallon och vispgrädde

Är du journalist eller?

ÅÅÅÅ om jag bara fick svara JA på den frågan! Det är andra gången på kort tid som någon frågar mig om jag är journalist. Lite spännande faktiskt. Det är aldrig någon som har frågat mig om jag är förskollärare. ;-) Kanske är det så att när man drar fram kameran och börjar fota så tror folk att man kommer från en tidning eller så. I det här faller fotografisk tidskrift som är facktidningen för Svenska fotografers förbund..

Idag var jag på Moderna Muséet. Det har varit mycket prestation och inte så mycket kul på sitstone så när min kompis frågade mig om jag ville gå på en fotosalong på Moderna tackade jag givetvis ja.
Samtalet handlade om Jeanloup Sieff. en fransk fotograf som har fotat både mode och dans b la. Fantastiskt vackra bilder naturligtvis och formen var spännande, ett samtal om fotografi helt enkelt..

I entréavgiften ingick det afternoon tea i restaurangen. Jag hade ju givetvis min förlängda arm med mig, eller kanske jag borde säga förlängda öga...

Färskost med surkål på knäcke.

Min bild i Nacka Värmdö Posten

Idag fick jag se min bild i tryck- för första gången någonsin. Det är en sån häftig upplevelse att få se det som jag har åstadkommit i vår lokaltidning. Att jag dessutom fick lite betalt kändes som ytterligare en bekräftelse på att jag är inne på rätt spår med utbildning etc.

Jacob som artikeln handlar om är som min kusin typ. Han tävlade i årets unga kock och kom trea. Det trots att han inte fick till sin sås till fisken sådär perfekt som han hade velat. Då förstår ni lite om hur duktig han är. Jag känner mig så glad över att jag hade möjlighet att vara där under eftermiddagen som tävlingen gick av stapeln och heja på honom.

Han jobbar just nu på restaurang Pontus, men det senaste jag hörde var att han är på väg till La Rouge. Från den ena lyxkrogen till den andra. Bara den bästa skolan är bra nog- precis som det ska vara om man brinner för det man gör.

Från min uteplats

Istappar

Jag bor på nedre botten och har en egen liten uteplats på baksidan. Jag har en balkong ovanför som ideligen droppar vatten nu när våren är på gång och solen ligger på. Idag när jag tittade ut så såg jag att naturen hade skapat det mest fantastiska konstverk mitt framför ögonen på mig. Det var bara att hugga kameran och byta till macrot fort som attan eftersom de sista strålarna höll på att försvinna.
Springa ut knäppa några bilder, in med dem i datorn- nä det blev inge bra. Ut igen och fånga den där perfekta bilden. Naturfoto innifrån (nästan) det är det bästa. :-)

Matisse (bengalkatt)

Matisse  är namnet på min katt. Han sitter ofta ute och spanar, efter vad som händer och efter eventuella inkräktare på reviret. Han blir lite rastlös under vinterhalvåret eftersom han inte kan gå ut, men nu när det börjar bli varmare går han gärna ut en stund och sitter och spanar.

the wow factor

Ibland får man till såna där bilder som är helt magiska fast man egentligen var ute efter nåt helt annat. Härom dagen var jag och fotade min vän Sanna med anledning av ett fotoprojekt i skolan - "Nyfiken på en person". Jag vill ha lite siluett bilder från fönstret och näst jag höll på och testade mig fram till rätt inställningar tog jag den här bilden (bland annat). Jag tycker att den är såå vacker.

Sanna

Jag tycker om den där diskänslan som ligger över bilden. Som en en bild ur ett gammalt fotoalbum som nån hade glömt bort och sen tar fram igen efter många år. Att någon dessutom kan vara så vacker fast man precis klivit upp ur sängen gör ju inte saken sämre. Eller hur.